Jag kommer inte på någon rubrik
Jag måste berätta om en händelse, som egentligen inte är min historia att berätta för jag var inte där. Men det är en så charmig historia så jag vill dela med mig av den i alla fall.
Två av våra vänner skulle gå till Ljubljanas International Office för att fixa några papper. De kommer dit 13.30 och säkerhetsvakten vid dörren berättar för dem att kontoret öppnar igen efter lunchen, kl 14.00. Så de bestämmer sig för att sätta sig i entrén och göra läxorna från slovenskakursen i väntan på hjälp. Efter ett tag kommer två välklädda män in genom dörren. Och nu måste jag tillägga att en av de här killarna är en väldigt social och framåt kille som liksom... bara säger saker utan att tänka ibland. Så han sitter där på bänken, ser dessa kostymnissar gå förbi och känner av någon anledning att han måste använda den lilla slovenska han kan, vilket råkar vara ”Dober dan! Je sem M*******!” Det betyder ”God dag! Jag heter M*******!”.
Den ena mannen stannar till och går fram till dem. Han hälsar och börjar sedan prata med dem på engelska. Han frågar lite om vilka de är och vad de pluggar. Varpå vår kompis svarar:
”..I’m going to study medicin, but right know we are studying Slovene!”
”How nice that you want to learn our language!”
”Yes, we are doing our homework right know, Do you think you kan correct it for me??”
Varpå han sträcker fram sin lärobok till den här kostymklädde mannen. Och medan han står med boken i ena handen och försöker hitta sina glasögon i innerfickan med den andra så kommer säkerhetsvakten fram till våra vänner och säger:
”Ehm...guys...Do you know that this is the mayor of Ljubljana and his security guard?”
Njaa, det visste dom kanske inte riktigt, men de var i alla fall väldigt nöjda över att fått sin läxa rättad av en sloven (som dessutom råkade vara stans borgmästare), säkerhetsvakten fick sig ett gott skratt och de fick även så småningom tag på papperna de kom för.