Paus från plugget
Jag har kämpat på med ett grupparbete hela förra veckan och i början av denna. Det har varit så frustrerande att jag bara velat lägga mig på golvet och grina tills mina föräldrar kom och hämtade mig. Sedan i måndags är det över och jag kan inte vara mer lättad, hoppas bara att det räckte till ett G. Därför var det mer än väl förtjänat att åka på en miniresa i lördags, för att släppa tankarna på arbetet för en stund.
Målet var att få se Soca River innan alla löv trillat av. Vi bilade från Ljubljana på lördag morgon och stannde till här vid bron, som enligt vår slovenske vän, har det högsta valvet i Europa.
Som ni som läser bloggen vid det här laget redan vet, så var utsikten från bilen minst lika imponerande som vid stoppen.
Jag, en tjej från Tyskland och en sloven åkte tillsammans. Det var bland annat vi som skrev grupparbetet tillsammans och med min vanliga tur här borta så sa jag i förbifarten i onsdags, "jag skulle vilja bli så klar som möjligt innan helgen, jag vill gärna åka och se Soca River innan löven faller", "Soca River? Jaha, det ligger i min hemby!", "Åh.. när ska du hem nästa gång?" "I helgen! Jag skulle faktiskt också vilja åka och se det innan hösten är slut", "Får jag följa med?" Och så var helgen uppbokad!
Vi stannade vid en hängbro och åt lunchmackor vi hade med oss. Tyvärr var vattnet lägre än vi trodde. Det har varit en så varm höst och knappt regnat något alls (wihoo!) så..jaa.... inget regn = inget vatten i floden
En söt stuga
Tillslut nådde vi fram till byn där M växt upp. Han pekade ut sin skola och lite andra byggnader. Överallt i byn fanns det små hus, granar, lövträd och palmer (iom att byn ligger nära Italien, rimligt?). Kan ni föreställa er att folk vaknar här på mornarna och tycker att det är jobbigt att behöva kliva upp och gå till skolan?
När vi körde längs vägen upp mot bergen så ringlade sig hela tiden Soca River vid vår sida. Vi pausade vid vägkanten för att gå ner.
Det är snart mitten av november och vi gick omkring i tunna tröjor, det var så varmt! Min dunjacka som jag packat med mig (hallå? Vi skulle ju upp till bergen!) låg orörd hela resan
Vi drack vattnet direkt ur floden. M varnade om att det nog var en hel del renskit i vattnet, men jag tycker nog bara att det gav extra smak.
Vissa av bergen som ni ser på bilderna är faktiskt baksidan av samma berg som jag var vid förra helgen
När vi kört upp för ungefär halva berget så stannade vi i en dal. Det gick omkring getter som bräkade med bjällror runt halsen. Så mysigt!
Och utsikten var helt fantatisk! Det gick såklart inte att fånga på bild med min mobilkamera, men det var så många berg och man kände sig så liten på jorden
Väl på toppen av berget (eller ja, så högt som man kunde köra) åt vi resten av mackorna och njöt över hur bra beslut det var att åka hit istället för att plugga hemma.
Solen började gå ner redan vid fyratiden, så vi stannade inte så länge.
Det var toppen!
(haha)
Sedan tog vi en sväng över till Italien för att dricka kaffe
Även fast det är nära hem till Ljubljana så bestämde vi oss för att sova över på ett hostel i en by som ligger i Ajdovscina. Efter att vi checkat in åkte vi vidare för att träffa några vänner till M. Det var fullt på alla restauranger, men tur nog ägde en av vännernas morbror en restaurang som vi kunde åka till. När vi kom dit kunde jag nästan inte hålla mig för skratt. Det såg ut som en välplanerad filmscen. Restaurangen var snarare en bondgård. Det luktade lagom mycket koskit när vi klev ut ur bilen, vi gick in genom en port i en stenmur och innanför stäckte en innergård ut sig. Det var kullerstenar, träd, blommor, massor med pumpor utlagda och små burar med hönor och kaniner. Längst in i mitten av gården stod ett stort avlångt hus vars ljus från fönstren lyste upp delar av gården. Innifrån hörde man att det var en stor fest som pågick, det var så mycket skrålande, dragspel och trummor i luften. När vi öppnade dörren blev ljudvolymen betydligt högre och vi såg massvis med balkanfolk som firade en födelsedag, det var glatt folk som dansade, stod på stolarna och sjöng med till musiken.
Vi gick längst in i restaurangen där hans vänner satt lite i skymundan för festen. All mat vi åt har de själva gjort från sitt egna land och djur. Vi fick en kålsoppa till förrätt och kallskuret som en plockmiddag. Jag tyckte till och med om salamin, som jag sen fick veta är vad deras restaurang är mest känd för. Vinet hade de såklart gjort själva på sin vingård, som vi blev varmt välkomnade till en annan helg. Servitrisen som jobbade var såg ut precis som min mormor gjorde för några år sedan, så jag fick en kort ilning av hemlängtan, men annars så var det en idyllisk drömkväll. Både jag och N var helt ställda över hur gästvänliga slovenerna var mot oss hela helgen.
Nästa morgon vaknade vi upp och möttes av den här utsikten från hostelet! När vi checkat in kvällen innan hade det varit så mörkt att vi inte ens kunnat ana att det var ett berg precis bredvid
M skulle stanna en dag till, medan jag och N skulle åka tillbaka till Ljubljana för att skriva klart arbetet. I väntan på skjutsen (det är väldigt vanligt att man bokar upp sig på carpooling-sajter här) gick vi upp en bit för berget och spanade in floden som är källan till kranvattnet i byn.
Du skulle kunna sälja bilderna, de är så vackra! Vilken tur med lokal guide 😀