Tillbaka i Umeå
Jag sitter just nu i soffan hemma hos mina föräldrar. Balkongen är full med snö och hunden ligger och sover på golvet. Förutom att jag ibland råkar slänga in engelska ord när jag pratar så känns allt ganska vanligt här hemma. Till helgen går kontraktet ut med tjejen som hyr min lägenhet så då kan jag flytta hem. Jag saknar verkligen Ljubljana och alla vänner som är kvar, men det känns ändå inte så jobbigt att vara hemma som jag trodde att det skulle bli. Jag känner mig mest trött faktiskt, men det kan bero på att jag fortfarande har en del sömn att ta ikapp efter Prag och Berlin-resan.
Det här halvåret har varit så häftigt. Slovenien är ett underbart land. Jag förväntade mig att jag skulle ha det bra när jag kom dit men ändå har det slagit mina förväntningar. Vackrare miljöer har jag aldrig sett och folket har varit så vänliga. Vi har gjort så mycket och jag har fått se så mycket, inte bara inom Slovenien utan även av Europa. Att få besöka Venedig, som varit min dröm sen jag var liten, var precis så häftigt som jag trodde. Budapest var förvånansvärt häftigt så dit åker jag gärna igen och jag har insett att Kroatien är ett land jag skulle vilja se mer av. Men förutom det så är ju Slovenien favoriten, jag vill åka tilbaka dit under våren eller sommaren och se hur det ser ut då. Hösten och vintern har varit enastående men jag kan tänka mig att sommaren också imponerar.
Jag kan sitta och skriva här hur länge som helst om allt bra jag har upplevt men jag har märkt att de flesta av läsarna har droppat av, så jag ska avsluta nu, men först vill jag bara säga;
Tack till alla ni som läst, kommenterat och velat följa oss på den här resan! Även om det mest fungerat som en dagbok och uppdatering till föräldrarna så har det varit kul att se att andra också uppskattat bloggen.